Att få rida det här nioåriga trakhenerstoet Indra. Det känns väldigt bra trots att vi är i lära känna stadiet. Indra kommer att lära mig det finlir jag kommer att behöva till Silvio.

Ulrika har varit här och bekantat sig med Sillemannen. Det uppstod ett gemensamt tycke. Så nu kommer Sillen bli en ja, som det ser nu, en fälttävlanshäst med spets mot dressyr. Sillen är helt otroligt säker på foten när han galopperar och hoppar över stenar, stubbar och vatten. Med den iakttagelsen känns det super att Ulrika kommer att ta sig an den biten. Därmed kan jag utan dåligt samvete dressyra.
Vi väntar otåligt! Nu ryker kulorna endera dagen. När Sillen är färdigläkt kommer vi att varva gräsätningen med små promenader i omgivningen.

...och jag försköker få honom att äta Krafft Muskel blandat med Krafft grov. Det tog två dagar men nu slinker det i, så att jag kan öka på det extra proteinfodret lite till.   

Övar att äta några torra pelletsar för att vänja sig vid smaken. Annars så är det blötlagt som gäller här:

Även om Cornell varit ute ett helt dygn, bara måste han rulla sig efter att han varitr i stallet och vänt. Sillen tas in för att äta upp sitt krafftfoder och då hänger Cornell med in. Något som är nytt för i år för Cornells del, han har vanligtvis valt att stanna ute när det är vår och gräs i hagen. Vad ska man in och göra då? Onödigt.

Världens bästa känsla när jag ser att Sillen blir så här glad när jag kommer:

och det samma gäller för Cornell förstås:

Vädret är synnerligen blandat än sover  hästarna ute, än sover de inne. Nu hoppas vi på värmeoch regnfritt! Å andra siden slipper vi insekter...
 

"betet" de dygn det är bra väder. Sillen tas in på kvällen och får sitt kraftfoder, borstad av och kollas allmänt. Likaså för Cornell (minus kraftfoder förstås) sedan bär det av ut i hagen igen. Ett stort hönät är fyllt eftersom gräset inte räcker till än.

...och därmed blir det långt till nästa inlägg. Jag har verkligen haft det ofantligt bra när jag hade min arbetsplats i stallet. Full koll och nu noll koll. Nåja, vi har slutit vår pakt ännu lite till Sillen och jag. Det har varit värt att åka till stallet morgon och kväll för ut och intag. Att höra Sillen gnägga när man kommer, det värmer hjärtat det. Dagens bildbomb:

Trots diverse slyngelinfall är jag yttepytteliten, säger Sillen.

O nej! Inte ett steg längre in i hagen förrän rådjuren är borta! Sillen ja det namnet sitter som en smäck ( just nu iaf).

Ta da! Ett hönät! Ok, erkänner, nu har jag ätit det som går att äta i gräsväg den här veckan. Det går nog att äta ett höstrå eller två. Kanske rent av fler.

Leka?

NEJ!

Läggdags så nu går vi hem.

Idag var det gudagott att vara i hagen!

När kemin bara stämmer! Finaste Silvio/Sillen/Blackberry! A dream come true. Det här ska bli så roligt! Jag är så glad att jag hittade Sillen och att det är just Sara Petterson som fött upp honom med så mycket kärlek. Att Elisabeth Blegen följde med, med allt som det förde ned sig.

Framtiden blir bara bättre och bättre. Med mål och fokus på att hålla igång mig själv så gott det går ridmässigt på ridskolan. Där bästa irländaren Mackan bor som ger en grym ridkänsla! Törs även säga någon ridhelg då och då hos bästa Elusabeth) och kroppsligt lite löpning, promenader, yoga och stärka den djupa magmuskeln "traversus". Nej, jag vet att den heter något annat. Men för den som kan lite engelska ridtermer vet vad jag menar. Sist men inte minst coacha och utmana bästa Evisen :D! Följa Åsa och Tango som nu är på G - äntligen. Jo, livet leker igen!

...med matte mockar och fixar hö!