Måndag: Hänger i hagen. Cornell hopptränar.

Tisdag: Konditonsträning och denna gång med Runkeeper igång:

KM 1 15.13  Vi stannade och pratade lite med Britt på väg till ridhuset.

KM 2  8.44  Nu har vi kommit till lilla utebanan skrittat något varv för att sedan börja trava på.

KM 3  5.27  Travar och Mackan börjar att sänka sig och länga ut och trava på taktfast och avspänt.

KM 4  6.41  Här byter vi till stora utebanan och rider i  galopp

KM 5  4.08  Enbart galopp och det är jobbigt att springa i motvind tycker Mackan, och matte känner av sina klena       ben. 

KM 6 10.33  Avslutar och påbörjar skritten hem.

KM 7 11.31  Vi tar långa vägen.

I övrigt funderar jag på om vi inte till just den här aktiviteten och våra långa skritturer måste ha ett sånt här grönt schabrak med tillhörande lindor. Det skulle matcha uteridnigsjackan och gympaskorna. Starka färger är alltid bra när man rider mörkbruna hästar på vägen. Man är helt osynlig i vissa skuggpartier.

Onsdag: 15 min träning inplanerad för ridmagistern. Vi får väl se om Mackan kan vara avspänd annars så hoppar vi över detta. Tänker inte träna om Mackan inte är mentalt avspänt. Slöseri på tid för alla parter.

Idag så bra att jag får gåshud. Vilken härlig känsla vi kan få till! Och då är vi bara i begynnelsen av det här stadiet - finlirstadiet där hästen är mer i sätet än i handen och formen/takten ändå går att reglera.

Idag gick jag senare för att tajma in ridmagistern när Mackan är som bäst. Glädjande nog var ridhuset tomt, kanterna skottade och botten vattnad. Började rida enligt den plan som jag kör nu för tiden. Trots att Mackan kändes väldigt ridbar och avspänd så bajsar 3 gånger på 30min, dvs INTE helt mentalt avspänd. Traven börjar verkligen kännas bra. Lite öppnor på långsidorna, slutatänk på diagonalerna. Bestämmer mig för att rida medellinjer och tänka kadens, kadens samla lite till för att sedan länga ut steget och sänka nacken. SÅÅÅ BRAA!! Tänker fattning varann gång höger varann gång vänster och rider diagonaler med sluta tänk. Trav på långsidan med lättridning , har honom i sätet vid övergångar i gångarten och det går såå bra. Ny medellinje osv. Nu börjar jag tänka att nu måste ridmagistern komma för "tiden går ut". Det vill säga det går så bra att vi måste sluta för att inte överskrida  Mackans och min överenskommelse. 

Ridmagistern hinner pricis se en vänstersluta som börjar bra och sedan lite spänt vi stannar och diskuterar... in kommer en häst. Därmed var det kört. Mackan anser att manegen är hans, jag känner mig lite stressad då jag ska tillbaka till skolan en viss tid. Avlsutar det hela och diskuterar övningar, plan och jag får godkänt på mitt tänk och upplägg. Bestämmer mig  för på väg från HRF att  nästa gång tar vi 15 minutersträningen hemma. Då kan Mackan och jag fokusera på uppgiften. Vi kan i lugn och ro komma till arbete på de linjer som förkommer i de medelsvåra/svåra programmen. Det är på de linjerna jag vill förbättra mig att rida och då hamnar man dessutom inte i "voltarbete". 

Sammanfattning: grymt nöjd och Mackan blir ridbar snabbare och snabbare, idag var han med på noterna redan efter 15-20 min. Lite för snabbt just idag   . Men kunde iaf diskutera med ridmagistern och det var bra. Jag måste tänka lite mer på svävmomentet i galoppslutan. 

Torsdag: Hänger i hagen.

Fredag: Dressyrpass på ridbanan som börjar sådär kan man väl säga. Pigg Mackan och en gräsklippare i småhagarna vid ridbanan. Det tillhör inte vanligheterna så det ökade på spänningsfaktorn. Traven var inte lika bra som i onsdags. Galoppen däremot var fantastisk. Lätt, luftig övade galoppslutor och tänkte på svävmomentet och att bara ställa i nacken inte böja halsen, hålla riktiningen. Helt ok.

Och sist men inte minst nu ska vi ta i tu med galoppombyten. Här blir jag lite tveksam och får inte riktigt till det. Behöver nog moraliskt stöd av någon. Det positiva var att Mackan var helt cool i den här uppgiften. Efter varje försök så belönades han med låg form och lätt sits. Mackan kändes superhärlig. Så med någon på backen som kan säga  si eller så kommer det hela att lösa sig.

Lördag: Hade egetnligen planerat ute ritt men den är förskjuten till söndag. I stället passade jag på att  bli lite fotad och filmad av Lovisa. Det märks direkt att  det passet inte var planerat. Men det gäller att passa på när det finns en fotograf tillgänglig. Filmen kommer i morgon då filmkameran ligger kvar i stallet.

Lite mobilfoton. Jag är nöjd med hur hästen ser ut. Frågan är bara hur jag ser ut... Hur kan knäna var ovanför sadeln????? DET måste jobbas på OMEDELBART!!!! Nyttigt med foton. Jag ser varför jag hamnar så.

Söndag: Skrittur som hastigt och lustigt fick ändra färdriktning. Vi blev överfallna av mygg när vi kom in i skogen... Snuffan blev urirriterad. Det vara bara att vända och ta en sväng genom bebyggelsen i stället. Fnorkvarning  på Mackan. Men som han skrittade på emellanåt. Kanon!

Här kommer så gårdagens film med analys:

Passet var oplanerat och mest ett nu ska vi passa på att filma. Jag red därför med ett visst dåligt samvete för att jag visste att Mackan var lite trött. Dessutom var det hur varmt som helst. Jag ser dock att att vi är på rätt väg. Det börjar bli som jag vill ha det. Mjukt. Inget fasthållande och ihopdragen för att kröka på nacken. Vi behöver mer styrka och bli mer stabila. Ett långsiktigt projekt. Så den som vill förfasa sig behöver inte gör det...om man inte är lagd åt det hållet förstås och VILL vara en bessewisser och fokusera på det dåliga. Jag vet att jag har en och annan sådan läsare. 

Vi jobbar över diagonaler och på medellinjen för att dels är det är "där det händer" i framtiden, dels för att vi inte ska rida på så mycket böjda spår. Det tvingar mig att rida  på raka linjer och då rida med öppna, slutatänk för att gymnastiera Mackan. Vanliga dagar arbetar vi med mer övergångar, dock inte idag, övergångar i gångarten. Det här är en av våra sämre dagar och jag ser ändå en hel del positiva delar.

Negativt för just det här passet: Jag måste få fram skänkeln särskilt när jag samlar ihop. Den åker bak när jag vill underlätta för ryggverksamheten. Idag var Mackans framåtbjudning inte den bästa och jag för seg i reaktionerna för att tänka mer framåt. Känslan var att desto mer kadens/samlingstänk desto mer skänkel måste till. Det känns som om Mackan blir trög, något jag tror beror på den alltför tillbakadragna skänkeln och att jag tippar lite fööör mycket framåt. Både jag och häst är i en utvecklingsfas här för att hitta rätt läge. Mest jag tänker jag. Det positvia med att att Mackan stannar när jag tippar fram och lättar i sadeln är att han förstår effekten.  

Trots allt är jag grymt stolt. Det här är den första häst jag utbildar helt själv. Från den 8 månders postorderfölunge till det jag ser idag. Ja, den första egna hästen överhuvudtaget. Här var det lite ljug Cornell var den första - med några månader.