Det konstaterade jag i morse när jag red. Jag har under den här igångsättnings perioden verkligen fokuserat på känslan. Att känna det Johan har instruerat och inte bara stressat eller gjort för att nu ska övningen göras för att...så är det sagt.

Det har också varit GRYMT GRYMT nyttig att rida lektionshästarna. Hur det nu kan vara det kanske någon där ute undrar. Jo, för då kan jag rida utan press. Jag kan öva på att känna sittbenen noga. Slappna av i axlarna. Då kan iofs Johan anse att jag inte RIDER. Det må vara sant men de tär en go känsla att kunna plocka i sär sig själv och öva på vad det nu jag jag känner för just den lektionen. Lektionhästarna lär en mer än vad man kan tro. Visserligen var Nova min ursprungliga favorit för att hon var ljuvlig att sitta på i trav. Lätt att flytta åt sidorna nästan för lätt. Att flytta med mininmala sitshjälper. Nyttigt. Den nya favoriten är gamla Pinus jösses vilken dialog  det var mellan oss. Vi hade verkligen överrenskommelser. I en kortfattad form så var dialogen som den nedan. Hur kul som helst. I dag ska jag komma ihåg att titta på HUR gammal han är egentligen.

A:Jag provar att göra så här.

P: Fel

A: Så här då?

P: Ok

A: Lite till

P: Nej

A: Nu då?

P: Ja, nu går det bra.

Men för att återgå till Mackan så kan jag nu med en mer lagom kontakt flytta åt sidan, ha kontroll på skritt och travstegen. Jag jobbar på galoppsprången att använda mer av sitsen och det är faktiskt lättare nu med de kortare stiglädren känner jag. Det blir att jag utnyttjar sadeln på ett bättre sätt. Blir inte så spänd i underskänkel utan blir mer  fri och då blir resutatet att jag inte klämmer. Blir bättre med handen. Mycket kvar att jobba på självklart men det känns som jag har smält lite av den ridningen då  det var som mest intensivt i våras. Det är trots allt mååånga år sedan jag var på topp. Det känns bra att kunna använda den gamla kunskapen på ett mer medvetet sätt och med mer känsla