dit går man. Idag var jag ute och skrittade Mackan där det finns backar. Vanligtvis så tar vi ett varv och sedan går vi hem. En tur på ca en timme. Idag så bestämde jag mig för att vi tar varje backe två gånger när vi skrittat det första varvet.   nä nä nä sa Mackan . Vi brukar bra ta ett varv... Hallå, vad gör du matte. Så det blev till att rida och tala om att vi ska gå här. Detta var något förvirrande  tyckte Mackan som hela tiden försökte att smita in i skogen i stället för att följa den grusade vägen. Hade jag inte stoppat honom så hade vi hamnat i ytterst olämplig terräng för hästben...

Nu har jag bara två boxar kvar att skura. Mackans var värst. Hmmm känner att linimentet jag satt på nedanför nacken bränner. Skulle bara prova hur det kändes med två strykningar...kanske att det blev tre...

Skulle vilja veta vem det är som googlar den här bloggen...spännade med trafikkällor där man ser varifrån läsaren kommer. Jag har en trogen skara på ca 10 läsare.   

Här nedan kommer fler kort från vistelsen hos Ulrika Fröding:

    ...och så glöm inte FRAM MED HANDEN att det ska vara så svårt...